Veterinärtitelns goda rykte måste försvaras

När man säger att man är veterinär får man för det mesta positiva reaktioner från sin omgivning. Många relaterar ganska snabbt till egna problemställningar med sjuka djur, och vill ha sakkunniga råd. Den veterinärmedicinska kompetensen röner också respekt i de mer offentliga delarna av samhället, allt ifrån politiker och myndigheter till media.

         Det är då inte så konstigt att mindre nogräknade personer försöker sko sig på veterinärkårens goda namn. Flera fall har under den senare tiden kommit till veterinärtidningens kännedom, där veterinärer oförskyllt blivit utnyttjade av bedragare och oseriösa människor.

         I ett fall var det en veterinär som privat köpte en häst, men blev misstänksam när hästens vaccinationsuppgifter såg konstiga ut. Vid kontakt med den i vaccinationsintyget namngivne veterinären visade det sig att han visserligen ibland behandlat säljarens hästar, men aldrig vaccinerat dem. När den köpande veterinären pressade säljaren framkom att säljaren skaffat vaccin från Tyskland, och sedan själv fyllt i besättningsveterinärens namnteckning. Den förfalskade veterinären ville inte driva saken vidare, men länsveterinären gör nu en juridisk granskning.

         I ett annat fall rörde det sig om en kvinnlig bedragare, som vid upprepade tillfällen blivit dömd och även avtjänat fängelsestraff för hundbedrägerier. Hon hade satt i system att köpa och sälja hundar så att den andra parten alltid blev lurad. Hon kunde t ex med hjälp av veterinärintyg lura köpare att betala in handpenning eller hela köpeskillingen för en hund, och sedan göra sig otillgänglig och inte leverera någon valp. En praktiserande veterinär fick nyligen reda på att denna notoriska bedragerska var kund på hennes klinik, och precis fått veterinärintyg utfärdade för 14 valpar. Veterinären meddelade då djurägaren att hon inte längre var välkommen på kliniken, och fick en "dagens tistel" som svar i lokaltidningen.

         Det finns säkert fler liknande exempel från andra ställen i landet, där veterinärers namn och goda rykte missbrukats för enskilda personers ekonomiska vinning. Här gäller det dock för veterinärkåren att tydligt markera det oacceptabla i sådant beteende. Om veterinära intyg eller andra handlingar upptäcks vara förfalskade eller bli använda i kriminella syften, måste inblandade veterinärer agera. Detta kan självklart leda till obehagliga situationer som exemplen visar, men missbruk eller förfalskning av den veterinära titeln måste uppmärksammas som den allvarliga överträdelse det är. Att förringa eller blunda för problemet gör bara att förövarna blir inspirerade att fortsätta, och att förtroendet  för veterinärkåren urholkas.

         Den som upptäcker en bedragare av beskrivet slag bör dessutom ta sitt kollegiala ansvar och meddela andra veterinärer i området som kan drabbas. Så skedde på ett föredömligt sätt i båda de här beskrivna fallen, men denna aspekt kan ibland glömmas bort. Bara genom att hålla ihop och agera kraftfull vid missbruk av den veterinära titeln, kan kåren upprätthålla omvärldens förtroende.

           Johan Beck-Friis
           Informationschef, SVF