header
Hem / Förbundet / Remissvar / Remissvar 2011-2012 / Svar på remiss rörande förslag till ändring i Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2009:84) om läkemedel och läkemedelsanvändning (D 9), Dnr 35-14045/11

Svar på remiss rörande förslag till ändring i Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2009:84) om läkemedel och läkemedelsanvändning (D 9), Dnr 35-14045/11

Jordbruksverket
Enheten för foder och hälsa
551 82 Jönköping

YTTRANDE

Sammanfattning

Sveriges Veterinärförbund tillstyrker förslaget med följande synpunkter.

1.     Att 2 Kap 8a§ kompletteras med en skrivning om undantag vid vissa livshotande sjukdomstillstånd.

2.     Att i 2 Kap 8a§ ordet ”tidigare” ersätts med ”nyligen”.

3.     Att i möjligheten till dispens från regelverket tydliggörs samt att Jordbruksverket inrättar en rutin för skyndsam handläggning av sådana ansökningar om undantag.

Utförligt yttrande
Sveriges Veterinärförbund tillstyrker ovannämnda ändringsförslag med följande synpunkter.

Allmänt
Förbundet ser positivt på myndighetens initiativ att värna folkhälsan och instämmer i att det finns ett behov av att begränsa användandet av vissa antibiotika. Det är positivt att åtgärder vidtas för att försöka minska utvecklingen av antibiotikaresistens. Förbundet tillstyrker därför Jordbruksverkets förslag att kinoloner och tredje och fjärde generationens cefalosporiner endast får användas efter resistensbestämning. Det är ett viktigt steg mot en restriktivare och minskande användning av viktiga bredspektrumantibiotika. Det är också bra att läkemedel för humant bruk regleras vid veterinärmedicinsk användning. Bakteriologisk undersökning och resistensbestämning görs redan i dag i relativt stor omfattning och det är bra att påtryckningen för att göra dessa undersökningar ökar.

Förändringen innebär dock en inskränkning av veterinärers förskrivningsrätt, och berör ett även i övrigt mycket viktigt område; behovet av stöd för kliniskt verksamma veterinärer i arbetet att motverka antibiotikaresistensutveckling. Detta är en viktig fråga och en längre effektiv svarstid för remissinstanser borde ha givits.

Förbundet vill också framhålla att Sverige inte kan ses som en isolerad del i en globaliserad värld. Önskvärt vore att problemet regleras på EU-nivå och inte enbart nationellt. Förbundet saknar därför en analys av konsekvenserna om befintliga resistenta bakterier, såsom MRSA och ESBL, får fäste i den svenska djurhållningen. Detta kan till exempel ske genom utlandssmitta buren via djurskötare in i besättningen. Ska dessa djur inte behandlas? Förbundet anser att myndigheten bör skicka signaler om hur den enskilda veterinären förväntas agera i ett sådant scenario. Vi anser även att myndigheten bör agera för att hantera frågeställningen om vad som ska ske med dessa djur i livsmedelskedjan.

Vidare är konsekvensutredningen svårtydd och begränsad, inkluderande bakgrund och syfte. Konsekvenser för djurhälsa och ekonomiska effekter borde också ha analyserats och bedömts mer utförligt. Det är mycket viktigt att den veterinära verksamheten får tillräckligt med information och kunskap om föreskriftsändringen, inkluderande hur den skall tolkas i praktiken och hur den skall motiveras till den enskilda djurägaren, för att önskad effekt skall uppnås. Konsekvensanalysen konstaterar att kostnaden för ökad provtagning debiteras kunden, vilket stämmer. Myndigheten har dock ingen analys av hur detta kommer att påverka ekonomin i berörda kundföretag. Förslaget kommer de facto att innebära ökade kostnader inom en redan pressad bransch. På grund av frågans tyngd, komplexitet och risk för misstolkningar vore ett fakta- och informationsunderlag där vikten av antibiotikabehandling vid rätt indikation och under ansvar tas upp som ett stöd, dvs. sådant som inte ingår i denna lagtext men som är av vikt i arbetet för att motverka antibiotikaresistens.

För att en reglering ska ha avsedd effekt krävs kontroll av efterlevnaden. Hur uppföljning skall ske både av hur de nya reglerna i praktiken tolkas och efterlevs måste anges. Detta saknas nu helt. Förbundet antar att tillsyn i första hand kommer att utövas av länsveterinär. Som stöd för riskbaserad tillsyn av framförallt 8a§ är det mycket angeläget att befintliga system för statistik över förskrivning av antibiotika utvecklas genom att förskrivarkod införs på recepten, registreras på apoteken och att Apotekens Service kan tillhandahålla statistik rörande antibiotika per förskrivarkod och län.

Det är också viktigt att alla grupper som berörs av förändringarna förstårs vad som avses. Exempelvis anges ”kinoloner eller tredje och fjärde generationens cefalosporiner”, vilket är svårtolkat för många. Angivande av exempel på aktiva substanser samt tillägg av enklare meningar kan underlätta.

Föreskriftsändring
2 Kap 4a§
Förbundet är positivt till att läkemedel enligt bilaga inte får förskrivas till djur. Konsekvenserna för djurhållningen och djurvälfärden för nötkreatur och gris bedömer vi som i det närmaste obefintliga om läkemedel enligt bilagan inte kan användas. Även för häst används i dagsläget kinoloner och tredje och fjärde generationens cefalosporiner i mycket begränsad omfattning, vilket innebär att det inte blir någon större skillnad.

2 Kap 8a§
Förbundet står bakom föreslagen restriktion när det gäller tredje och fjärde generationen cefalosporiner. Vi anser dock att förslaget till 8a§ behöver kompletteras då det annars kan få oacceptabla konsekvenser för djurvälfärden. T.ex. när det gäller kinoloner vill förbundet se följande tillägg:
”Vid livshotande tillstånd där prognosen förväntas vara god bör kinoloner i undantagsfall kunna användas utan föregående provtagning och resistensbestämning, till exempel vid grundad misstanke om mastit orsakad av klebsiella hos mjölkkor samt lungsäcksinflammation orsakad av Actinobacillus pleuropneumoniae hos gris.”  
Vidare anser förbundet att nuvarande skrivning i förslaget ”behandling av djur eller djurgrupp som djuret eller djur i besättningen har provtagits tidigare, och mikrobiologisk undersökning och resistensbestämning då har visat att verksamt alternativ saknas.” behöver förtydligas. Det är viktigt att veterinären inte känner sig pressad att använda kinoloner, eller att det används slentrianmässigt på fel indikationer med stöd av ett inaktuellt provsvar.
Mer tydligt vore t ex:
...”behandling av djur eller djurgrupp om djuret eller djur i besättningen har relevanta kliniska symptom, har provtagits nyligen, och mikrobiologisk undersökning med resistensbestämning har visat att verksamt alternativ saknas.” 

Förbundet har inget att invända mot de substanser som ingår i bilaga 1 till 2 Kap 4a och stödjer det förslaget.

Då det redan sedan tidigare finns en möjlighet för Jordbruksverket att medge undantag från föreskrifterna, och därmed även medge undantag från de nu föreslagna förändringarna, är det önskvärt att en rutin inrättas på verket så att sådana ansökningar kan behandlas med yttersta skyndsamhet. Det kan uppkomma enskilda, mycket särskilda situationer av vikt för humanhälsan där det kan vara önskvärt att snabbt och enkelt för den behandlande veterinären erhålla ett centralt fattat beslut med motivering (ja/nej). T ex om blindledarhundar eller narkotikahundar drabbas av ovanliga och oförutsägbara komplikationer som inte kunnat förebyggas, som anses ha god prognos avseende återgång till arbete vid behandling med ett visst antibiotikum, men annars inte vara behandlingsbara. Vidare behövs en i förväg fastställd, praktiskt genomförbar handlingsplan för kliniskt verksamma veterinärer i situationer då det uppdagas att djur av annan veterinär, inom eller utom landet - alternativt på djurägarens eget initiativ - erhåller önskvärd eller ej tillåten antibiotikabehandling. Hur ska veterinären agera och vilken instans ska kontaktas om det uppstår problem i sådana situationer?

Christina Arosenius
Sveriges Veterinärförbund