2012-06-18

Djurskyddsutredningens betänkande – Ny djurskyddslag

Landsbygdsdepartementet

103 33 Stockholm

 

Yttrande avseende Djurskyddsutredningens betänkande – Ny djurskyddslag (SOU 2011:75)

 

Sammanfattning
Sveriges veterinärförbund anser att utredningen var angelägen, att betänkande håller en mycket hög kvalitet och att förslaget sammanfattningsvis är mycket bra. Förbundet tillstyrker därför förslaget i stort sett i sin helhet, men med vissa synpunkter vilka i detalj anförs nedan.

Sveriges Veterinärförbund tillstyrker utredningens förslag med följande synpunkter.

Allmänt
Sveriges veterinärförbund menar att det är av stort värde att utredningen är gjord och att ett så väl genomarbetat förslag till förändringar har lagts fram. Veterinärförbundet vill här särskilt framföra vikten av att det tydliggörs att all djurskyddsreglering skall baseras på vetenskap och beprövad erfarenhet. Vidare ser förbundet att det för framtiden är mycket positivt att utredningen lagt ner ett så stort och seriöst arbete på att ta fram omfattande bakgrund i utredningsarbetet samt att inom ramen för utredningens betänkande föra en djupare diskussion kring etik och naturligt beteende. Ett annat positivt resultat av utredningen är att det i betänkandet föreslås ett tydligare utpekande av ansvaret för djurens välfärd i vår kommande djurskyddslagstiftning.
Veterinärförbundet vill även påpeka att förbundet ser den mera renodlade strukturen med lag, förordning och föreskrifter och en tydligare ansvarsfördelning mellan riksdag, regering och central kompetent myndighet som ett stort steg i förenklingsarbetet som gör lagstiftningen mer flexibel utan att riskera en försämrad djurskyddsnivå.
Veterinärförbundet vill dock påtala att en viss detaljeringsgrad i föreskrifterna måste få finnas för att det förebyggande syftet med lagen ska kunna upprätthållas. I de flesta djurhållningssystem är inte enstaka mått avgörande för en god djurvälfärd, men det finns fortfarande många system med djur som tvingas leva hela livet i mycket begränsade utrymmen. Vid sådan djurhållning är måttbestämmelser grundläggande för att djuren skall erhålla ett minimum av välfärd.

Djurbaserade välfärdsmått är ett viktigt komplement men kan inte ersätta de förebyggande (resursbaserade) djurskyddsmåtten. Det visar inte minst det välfärdskvalitetsprojekt på mjölkkor som genomfördes i landet under 2011. Ökad flexibilitet är generellt bra, men den kan också innebära risk för olika bedömningar i kontrollarbetet. Erfarenheter från livsmedelslagstiftningen, där flexibilitet tillämpats under senare tid, visar på detta.

Veterinärförbundet ställer sig mycket tveksam till förslaget att flytta förprövning av försöksdjurlokaler och tillståndsgivning från Jordbruksverket till länsstyrelserna. Jordbruksverket har under mer än 20 år byggt upp kompetens på området och därigenom erhållit en värdefull nationell överblick. En överföring av ansvaret till länsstyrelserna innebär risk för ett stort resursslöseri samt kan medföra kompetensförlust och omställningsproblem. Försöksdjursverksamhet bedrivs bara på några få orter, vilket utredningen också uppmärksammat. I utredningen beskrivs att tillräcklig kompetens inte kommer att kunna byggas upp på varje aktuell länsstyrelse, utan föreslår därför att länsstyrelserna ska ”samverka och specialisera sig i de regioner där denna verksamhet bedrivs”. I realiteten blir det en liten skillnad mellan regional samverkan och den centrala organisation som redan existerar på Jordbruksverket, varför förbundet menar att verksamheten kan ligga kvar på verket.

Likaså ställer sig förbundet tveksam till att ta bort 16 §-tillstånden i sin helhet och ersätta dessa med krav på kompetens hos verksamhetsutövare, förprövning samt en eventuell anmälningsplikt. På länsstyrelserna finns erfarenheter av flera fall där prövning en 16 §-tillstånd gett en avsevärd förbättring av djurhållningen och i andra fall har prövningen resulterat i att en oacceptabel djurhållning har uppmärksammats och att länsstyrelsen genom sina myndighetsåtgärder fått verksamheten att upphöra.

Förbundet saknar vidare i förslaget den skärpning i lagen som behövs för att komma tillrätta med djurhållning som inte ger en acceptabel djurvälfärd, som exempelvis pälsdjurshållning.

Slutligen anser Veterinärförbundet att det är mycket tillfredsställande att utredningen i sitt förslag tydliggör att respekten för djur och deras välfärd skall främjas samt att djur har ett egenvärde som inte är kopplat till människans eventuella nytta av djuret.

Synpunkter på förslaget till ny djurskyddslag
1 Kap 3 §, Lagens omfattning
Veterinärförbundet anser inte att det är en nödvändig inskränkning att lagen enbart gäller försöksdjur under sista tredjedelen av fosterstadierna. Speciellt då nyare forskning ger förhanden att foster i senare delen av sin utveckling kan uppleva smärta, är det enligt förbundets mening en fördel om lagen omfattar alla däggdjur under den sista trimestern av dräktigheten.

1 Kap 5 §, Definition av försöksdjur
Veterinärförbundet menar att det är särskild viktigt att i arbete med försöksdjurregleringen att införlivandet av EU:s försöksdjursdirektiv tas i beaktande. Likaså är det för förståelsen av lagstiftningen avgörande att definitionerna av försöksdjur djur inte blir motstridig lagens omfattning eller öppnar för olika tolkningar av vilka djur som omfattas av lagstiftningen.

2 Kap 1 §, Ansvar för djurens välfärd
Ansvaret för djurens välfärd bör utökas så att det även gäller person som på eget initiativ åtagit sig skötseln av ett djur. Som exempel kan nämnas personer som tar hand om ett djur av olika anledningar utan att det finns något uppdrag eller medgivande från djurägaren (eller att djurägaren överhuvudtaget är känd). Vidare bör det framgå att personer som på uppdrag av myndighet sköter omhändertagna djur och att polisen vid verkställandet av en länsstyrelses omhändertagandebeslut också har ett ansvar för djurens välfärd.

3 Kap 3 §, Hur djur ska hållas och skötas
Paragrafens andra stycke bör kompletteras så att ensamhållning som innebär lidande också förbjuds.

3 Kap 4 §, Djur ska ha daglig tillsyn
Veterinärförbundet delar utredningens uppfattning att det är ett krav att djur ska ha daglig tillsyn. Djur som är sjuka eller som är födande kan dock behöva tillsyn flera gånger per dag, vilket måste ytterligare förtydligas i kommande föreskrifter. Dessutom bör det beskrivas hur daglig tillsyn av djur som hålls i stora grupper (t.ex. slaktkycklingar och värphöns) kan tillgodoses. Det bör regleras om det genom att flocken observeras och djur som då avviker i sitt utseende eller beteende kan identifieras för eventuell vidare åtgärd, är att betrakta som tillräcklig tillsyn i denna paragrafs mening. Speciellt när det gäller tillsyn av fisk, måste det regleras hur kontrollmyndigheterna ska kunna acceptera att lagens mening är uppfylld. Kan det exempelvis ske genom att djurhållaren upprättar alternativa övervakningssystem för att tillgodose en god tillsyn då det rent praktisk kan vara svårt att genomföra en tillfredsställande okulär besiktning?

3 Kap 5 §, Djur ska hållas lösgående
Veterinärförbundet delar utredningens uppfattning att djur ska hållas lösgående. Förbundet vill dock framföra vikten av att övergångsbestämmelser blir rimliga, dvs kommer att utgöra en god balans mellan hänsyn till svårigheterna för de besättningar som har byggt in sig i uppbundna system och en inte alltför länge fördröjd välfärdsförbättring.

3 Kap 12 §, Förbud mot aga, skada eller överansträngning
Veterinärförbundet tillstyrker förslaget men menar att regeringen bör se över möjligheten att i samband med riksdagens behandling av utredningens förslag även föreslå ett förbud mot användning av spö vid tävlingar med djur.

3 Kap 14 §, Avel med sådan inriktning att den medför lidande för djuren
Veterinärförbundet har sedan lång tid tillbaka agerat för att förhindra avel som innebär risk för lidande för djuren. Förbundet är därför mycket positiv till förslaget i denna del, även till att en rapporteringsplikt för veterinärer avseende ärftliga defekter införs. Förbundet menar dock att frågan måste förtydligas vidare, gärna i form av föreskrifter och handledningar från Jordbruksverket. Det är nödvändigt att sådana riktlinjer tydligt visar på vilka defekter som är rapporteringspliktiga samt att verket ges resurser att sammanställa och analysera inrapporterade data. Det för att data ska bli tillgängliga och praktiskt användbara för veterinärer inom djursjukvård och avel samt andra avelsverksamma personer.

4 Kap 5 §, föreskrifter om träning med djur m.m.
Veterinärförbundet vill understryka vikten av att systemet med tävlingsveterinärer fortsätter. Samtidigt bör det utvecklas genom att Jordbruksverket med sina bemyndiganden och sin roll som central samordnare av djurskyddskontrollen förtydligar veterinärens roll och uppgift. Det kan ske genom reglering i föreskrifter samt i av verket framtagna handledningar. Vidare är det viktigt vid framtagandet regler och riktlinjer att skyldigheten att individuellt kontrollera alla djur inför en tävling bibehålls och att inte den veterinära kontrollen ersätts med någon form av egenkontrollprogram. Regeringen bör även överväga att föreslå riksdagen att utöka tävlingsveterinärens bemyndigande så att den även kan utföra djurskyddskontroll vid träning inför tävling.

4 Kap 6 §, Hållande och förevisning av djur vid cirkus, varieté och liknande företag
Då det vid kontroller av cirkusar utförda av landets länsstyrelser ofta framkommit brister även vid hållande av hästar, hundar, och andra tillåtna cirkusdjur, menar Veterinärförbundet att regeringen bör överväga att föreslå riksdagen ett förbud mot visning av djur på cirkus. Om regeringen inte finner det möjligt med ett förslag till förbud, menar förbundet att frågan bör ytterligare utredas så att ett nytt ställningstagande kan göras längre fram.

5 Kap 1 §, Djur som är skadade eller sjuka ska ha vård
Här bör det genom annan skrivning av paragrafen, ett förtydligande i djurskyddsförordning eller i Jordbruksverkets föreskrifter tydliggöras att personer efter genomgången ”D9-utbildning” kan få behandla vissa sjukdomar/lidanden efter avtal med behandlande veterinär om villkorad läkemedelsanvändning. Likaså bör det på samma sätt tydliggöras viltrehabiliterares rätt att efter genomgången utbildning få behandla vissa tillstånd hos vilda djur som är under rehabilitering för senare återutsättning i det fria.
Veterinärförbundet vill här även åter väcka frågan om möjligheten att inrätta ett ”samhällskonto” för att möjliggöra en första behandlingsåtgärd för djur som påträffas skadade och där djurägaren inte kan återfinnas. Ett sådant offentligt finansierat konto finns i vårt grannland Norge.

5 Kap 2 §, Operativa ingrepp ska vara befogade av veterinärmedicinska skäl
Veterinärförbundet är av den meningen att ingrepp och behandlingar som innebär smärta inte skall få göras utan att relevant smärtlindring ges djuret. Detta är naturligtvis av särskild betydelse vid operativa ingrepp och förbundet menar därför att obedövad kastration, oavsett vilket djurslag som det utförs på, skall vara förbjudet. Eventuell övergångstid för införande av förbudet ska vara kortast möjligt.

Kap 7 1-3 §§, Förprövning av stall och andra förvaringsutrymmen för djur och följande
Veterinärförbundet anser att förprövningen är ett mycket viktigt redskap i det förebyggande djurskyddsarbetet och att det är av yttersta vikt att det finns ett krav på veterinär medverkan vid dessa beslut på länsstyrelsen. Det är av än större betydelse i framtiden då besättningarna kommer att bli större och att det i det kommande djurskyddsarbetet allt mer kommer att betonas vikten av att skydda djur från sjukdom.

Kap 7 5-9 §§, Märkning och registrering av katt och följande
Veterinärförbundet ser mycket positivt på krav på märkning/registrering av katt. Förbundet är dock av den meningen att regleringen av kraven på märkning av hund och katt bör likriktas. Förbundet förslår därför att till den kommande djurskyddslagen överförs den lagreglering och de andra föreskrifter som styr märkning och registrering av hund.

8 Kap 5 §, Organisation
Enligt förslaget ska en odefinierad ”expert” kunna utses för att ”ge råd och anvisningar om hur verksamheten ska bedrivas och bistå vid behandling av djuren”. Veterinärförbundet anser att det ska vara en legitimerad veterinär i denna roll såsom den nuvarande djurskyddslagen föreskriver. För att kunna ordinera och bistå vid behandling av djuren, samt förskriva de läkemedel som behövs, kan endast en veterinär med sin medicinska kompetens komma i fråga. En veterinär kan därmed bidra till att säkra ett gott djurskydd och en hög vetenskaplig nivå.

8 Kap 11 §, Den djurförsöksetiska nämndens prövning

Veterinärförbundet föreslår att försökskategorierna klassificeras ”terminal, ringa påfrestning, måttlig påfrestning och avsevärd påfrestning” för maximal tydlighet. ”Svårhet” är ett ovanligt ord som vi tror skapar samma förvirring som tidigare, dvs. förväxlas med försökets svårighetsgrad. Med ordet ”påfrestning” kommer ingen missförstå att det gäller djuret och inte försöket.

9 Kap 1 §, Godkännande av organisationers kontrollprogram
Veterinärförbundet menar att förslaget i denna del kan komma att påverka den offentliga djurskyddskontrollen väsentligt, då tanken är att den som ansluter till ett godkänt kontrollprogram som säkerställer djurvälfärd på annat sätt än de krav som meddelas av föreskrifter, behöver en minskad mängd offentliga kontroller. Förbundet anser att denna flexibilitet kan vara av godo men vill samtidigt påtala att kontrollprogram inte kan ersätta offentlig djurskyddskontroll då den är viktigt bland annat för trovärdigheten gentemot allmänheten.

11 Kap 2 §, Länsstyrelsen får ange vilka förutsättningar och vilken omfattning djurförbudet ska ha
För att ett djurförbud ”inte” skall meddelas skall det idag vara ”uppenbart” att ett upprepande inte kommer att inträffa. Utredaren bedömer att ”uppenbart” är alltför hårt och föreslår därför att ordet ersätts med ”sannolikt”. Veterinärförbundet ser det som en svagare skrivning och anser att regeringen bör överväga att föreslå riksdagen att behålla en skrivning likande den som nu föreligger. Det för att djurförbud är en administrativ åtgärd som beslutas i syfte att förhindra att djur ska komma att fara illa. Vanligen är det mycket allvarliga brister i djurhållningen som lett fram till ett djurförbud och djurhållaren är som regel klart olämplig att ha hand om djur (eller visst slag av djur). Djurförbud kan dock upphävas efter ansökan när det inte längre föreligger ett behov för förbudet, exempelvis då missbrukare kan styrka sin nykterhet/drogfrihet eller när en djurägare tillfrisknat efter en långvarig eller svår sjukdom.

Veterinärförbundet anser att huvuddelen av djurförbuden bör vara tillsvidare med möjlighet till omprövning. Det är av olika skäl svårt att praktisera tidsbegränsade djurförbud då det exempelvis vid korta tidsbegränsade djurförbud alltid finns risk för bulvanförhållanden, samt att det kan komma att uppstå olika praxis i landet vid tillämpningen av den föreslagna regleringen. Förbundet anser dock att det är bra att möjligheten att arbeta med djur under överinseende av annan person ska kunna medges enligt utredarens förslag.

11 Kap 6 §, Omhändertagande av herrelösa djur
Veterinärförbundet anser att det är bra att det införs ett tydliggörande att herrelösa djur ska omhändertas av djurskyddsskäl. Förbundet anser att fem dagar är en rimlig längd för en kattägare, som vet om att katten upphittats och omhändertagits av myndigheterna, att återta sin katt. Tio dagar är dock en relativt kort tid ifall ägaren inte omedelbart kan hittas, en tid som avsevärt kan kortas genom införandet av krav på märkning och registrering av katter som också föreslås i betänkandet. Det bör dock i paragrafen ges en möjlighet att ta beslut om avlivning tidigare, för det fall att den omhändertagna katten uppvisar starka stressymptom av att var burhållen.

Synpunkter på förslaget om ändring i lagen (2007:1150) om tillsyn över hundar och katter

15a §
Med den förslagna skrivelsen måste alla fyra kriterierna vara uppfyllda för att förbudet ska träda i kraft. Det är Veterinärförbundets mening att det oftast är mycket svårt att visa att alla kriterierna är uppfyllda och anser att ”och” kan ersättas med ”eller” mellan det tredje och fjärde kriteriet.

Detta yttrande har sammanställts efter synpunkter lämnade från Sveriges Veterinärmedicinska Sällskaps sektioner samt Veterinärförbundets föreningar och djurskyddskommitté. Vidare har betänkandet diskuterats vid en workshop anordnad av förbundet den 20 april 2012 och slutsatserna från den har också tagits i beaktande vid detta yttrande. Slutligen har förbundets medlemmar haft möjlighet att direkt till kansliet framföra synpunkter på förslaget. Kontaktperson för Veterinärförbundets styrelse har varit förbundsstyrelseledamoten Karin Lundborg, för det Veterinärmedicinska sällskapets kollegium har det varit sektionsordföranden Lena Malmgren och sammanställande har varit förbundsordföranden Torsten Jakobsson.

Torsten Jakobsson
Ordförande, Sveriges Veterinärförbund