2006-09-29
Stockholm

Remissvar rörande Uppdrag om etisk prövning av avel med försöksdjur ( dnr Jo 2006/1525)

Stockholm den 29 september 2006

 

Jordbruksdepartementet
Livsmedels- och djurenheten
103 33 Stockholm

 

Sveriges Veterinärförbund har givits tillfälle att avge yttrande över ovannämnda förslag.

Sammanfattning

Den absoluta majoriteten av all försöksdjursavel som förekommer vid universiteten, liksom inom läkemedelsindustrin, sker för användning i djurexperimentell verksamhet som i sig prövas i en djurförsöksetisk nämnd. Förutsättningen för ett djurexperimentellt projekt är att "relevanta" djur finns att tillgå. När sådan tillgång kräver framställning av en genetiskt modifierad stam är framställningen i sig ett djurförsök (djurskyddslagen 1 c §), och en ansökan om etisk prövning innefattar naturligen då både framställningen av stammen och den nödvändiga aveln för att få löpande tillgång till djuren för experiment. Ett möjligt behov av en särskild etisk prövning av viss avelsverksamhet i sig kan vara hos kommersiella uppfödare, eller vid en forskningsinstitution, när en stam fortlöpande hålls vid liv för ett framtida bruk, eller efter import av en stam med sådana egenskaper att de "sannolikt medför lidande". 

Sveriges Veterinärförbund har inget att invända mot att ett system för etisk prövning av viss försöks­djursavel (= sådan "avel som sannolikt medför lidande" för djuren) införs. Det är dock svårt att få en helhetsbild av vad ett sådant nytt system kommer att innebära för verksamheten med försöksdjur, eftersom inget anges om hur systemet ska implementeras och med vilka detaljföreskrifter. 

3.2 Verksamhet som faller utanför begreppet "djurförsök"

Rapporten identifierar 3 typer av försöksdjursavel (avel hos kommersiella uppfödare, avel av "intressanta" stammar vars avkomma för tillfället inte används i något djurförsök, importerade stammar som avses gå vidare i avel) och konstaterar - av obegriplig anledning - att det "finns en risk för att någon ansökan inte görs om etisk prövning". Det kan rimligen inte betraktas som "en risk", eftersom det inte finns någon prövningsplikt för avel, utan enbart för djur som används i djurförsök, enligt definition i djurskyddslagen 1 c §.

 

3.3 Risk för lidande

I djurskyddsförordningens 29 § används begreppet "kan medföra lidande", och tolkningen av detta har veterligen inte hittills varit till bekymmer när det gäller avel av andra typer av djur än försöksdjur, som ju var anledningen till att bestämmelsen alls kom till. Om begreppet ska, i någon mån, förtydligas föreslås dock att det ersätts med sannolikt medför lidande eftersom det föreslagna "sannolikt kan medföra lidande" har något av tautologi-karaktär över sig, och är språkligt tyngre.

 

3.5 Omfattningen av sådan avel med försöksdjur som eventuellt medför eller riskerar att medföra lidande för djuren

Det är beklagligt att Djurskyddsmyndigheten inte redovisar frågorna i den enkät som man skickat till ansvariga föreståndare och uppfödare, för det är svårt att förstå resultaten såsom de redovisas i Tabell 1. Det är det mycket osannolikt att exempelvis samtliga de 43/43 zebrafiskavlar och 5/5 hönsfågelavlar som redovisas faktiskt skulle "eventuellt medföra eller riskera att medföra" lidande för djuren. Det verkar mer sannolikt att aveln bedrevs för att man hade etiskt prövade/godkända djurexperimentella projekt. 

En svarsfrekvens på 52 % (214/415) får också betraktas som så låg att det över huvud taget är vanskligt att dra slutsatser i generaliserande syfte. 

Det förtjänar också att här påminnas om att enligt den enkät rörande genetiskt modifierade djur i försök, som redovisades i utredningen Etisk prövning av djurförsök (SOU 2003:107, sid 129), bedömdes ca 60 procent av djurförsöken som varande av ringa svårighetsgrad, ca 40 procent av måttlig svårighetsgrad och inget som varande av avsevärd svårighetsgrad. Det torde ge en ("maximal") fingervisning för hur det ser ut i detta avseende också vad gäller avelsverksamheten bakom försöken.

 

4. Djurskyddsmyndighetens förslag

Av uppdraget från regeringen framgår att Djurskyddsmyndigheten skulle bedöma om ett krav på särskild etisk prövning av viss försöksdjursavel bör införas. Denna grundläggande fråga diskuteras knappast i rapporten, utan myndigheten närmast förutsätter att sådan prövning bör införas, vilket är beklagligt. 

Djurskyddsmyndigheten föreslår att grundläggande bestämmelser för etisk prövning av viss försöksdjursavel ska införas i djurskyddslagen i analogi med de grundläggande bestämmel­serna om etisk prövning av användning av djur i djurförsök. Det är dock tveksamt om detta föreslagna nya prövningssystem har sådan dignitet att det bör utgöra lagtext. Det förfaller mera rimligt att lagens nuvarande 21 § enbart kompletteras så att den omfattar inte bara "användning av djur i djurförsök" utan även "viss avel av försöksdjur" (med följdförändringar inom paragrafen) och att förordningen tar upp såväl grundbestämmelserna som tillämpnings­kriterierna. 

Som angetts ovan (punkt 3.3) föreslås också en lätt förändring av formuleringen så att kravet på etisk prövning av försöksdjursavel omfattar sådan avel som "sannolikt medför lidande". Det är troligen en lapsus att det i förslaget till ny 21 a §, 2a st, 3 men. sägs "En ansökan om djurförsöksetisk prövning ---", där det förstås bör stå En ansökan om etisk prövning ---". Den förslagna paragrafens sista stycke talar om "--- föreskrifter om prövning och godkännande från etisk synpunkt --- kravet på prövning och godkännande från etisk synpunkt." Dessa formuleringar avviker från motsvarande nuvarande formuleringar i 21 § rörande användning av djur i djurförsök, vilket är olyckligt eftersom det riskerar försämra den "tydlighet" som eftersträvas i författningstexter. 

Den föreslagna förändringen av förordningens 29 §, med innebörden att det grundläggande förbudet mot avel som kan medföra lidande (sannolikt medför lidande) avses gälla för djur av de djurklasser som omfattas av andra bestämmelser för försöksdjur, är bra. Den föreslagna meningen i 2 st i (nya) 29 § kan dock med fördel avkortas med punkt efter "--- i första stycket." Andra djur än ryggradsdjur kan rimligen inte behöva föras in i lagstiftningen enbart i detta avseende.

 

5.1 Förslag till bedömningskriterier

Rapportens förslag att "använda" de 3 R:ns princip som utgångspunkt även för bedömning av viss avel kan vara konstruktivt. Vad det kan komma att betyda i det praktiska arbetet är dock, tyvärr, svårbedömt till dess vi få veta hur Djurskyddsmyndigheten via föreskrifter avser att hantera frågan.

 

Avslutande synpunkter

Det framgår inte i rapporten, vilket är beklagligt, hur ett föreslaget nytt prövningssystem ska implementeras, och få ett praktiskt hanterbart regelverk. Några av de obesvarade frågorna är de följande, men det finns säkert många fler.

-  Vem kommer att ha ansvar för bedömning av om en viss avel måste prövas? Oavsett om den är "ny" eller pågående.

-  Avses ett etiskt tillstånd för avel vara tidsbegränsat? I likhet med tillstånd för försök?

-  Hur ska man förfara när avelsdjur flyttas? Till en ny tillståndshavare för djurförsök oavsett om det är inom landet, eller via införsel från annat land.

-  Hur, och av vem, ska bedömningen av kriterierna (enligt samtliga de modifierade 3R:n) skötas?

-  Hur hantera hybridavel? Exempelvis: en stam med etiskt tillstånd för avel korsas med en stam utan krav på etiskt tillstånd. Blir denna hybrid också prövningspliktig, på "egna meriter", eller avses den ena föräldrastammens tillstånd vara tillfyllest?

Christina Arosenius
Sveriges Veterinärförbund