2002-12-15
Stockholm

YTTRANDE - Remissvar rörande KRAV:s regler 2002

SVERIGES VETERINÄRFÖRBUND       Stockholm den 15 december 2002

Eva Mattsson
KRAV – Ekonomisk förening
Box 1940
751 49 Uppsala

Allmänna synpunkter
Sveriges Veterinärförbund (SVF) har beretts möjlighet att yttra sig om förslaget till KRAV-regler för 2002. Vi vill än en gång upprepa en del av de allmänna kommentarer som gjordes i vårt brev i april och som rörde samma regelrevision. Det som ligger SVF närmast om hjärtat är naturligtvis de delar av regelverket som omfattar djuren, behandlingen av sjuka djur, smittskyddet och djurskyddet. Generellt vill vi framhålla att många av KRAV:s regler då det gäller djurskydd redan är reglerade i djurskyddslagen. Djurskyddslagen gäller all form av djuruppfödning och inkluderar naturligtvis även den KRAV-reglerade djuruppfödningen.

Även vad gäller miljö och livsmedel finns allmänt gällande regler. KRAV bör därför endast ta upp sådana regler som uteslutande gäller KRAV-uppfödning och där reglerna skiljer sig från svensk lagstiftning. Uppfattningen bland konsumenter, som kanske inte är insatta i gällande lagstiftning, kan annars bli att vanliga besättningar bryter mot lagen och detta kan vara vilseledande och utgöra felaktig reklam för KRAV-producenter gentemot övriga. Vi har fått ett flertal påpekanden som ifrågasätter att gällande allmänna regler framställs som varande KRAV-regler och undrar vad syftet med detta är, vilseledande reklam eller konkurrensfördelar? KRAV-reglerna bör rensas från dessa självklarheter och endast ta upp de KRAV-regler som ställer högre krav än allmänt gällande regler. Som exempel nämns 2.4.2, 2.5.7, 2.5.14, 5.1.9, 5.1.10, 5.2.12, 5.2.20, 5.5.6, 10.1.8, 10.1.10 och 10.1.21 med flera.

SVF ser ett problem i den ökande utbredningen av homeopatisk behandling som förstahandsalternativ. Vi vill framhålla vikten av att djurskyddslagens bestämmelser tillämpas och att veterinär alltid skall tillkallas då djur är sjuka för att rätt diagnos skall ställas. Förutom de djurskyddsmässiga aspekterna är det av stor vikt att ett gott smittskydd upprätthålls i landet och att smittosamma sjukdomar diagnostiseras i ett så tidigt skede som möjligt. I dagsläget har ju KRAV valt att ej införa det nya EU-direktivet rörande homeopati utan valt formuleringen att ett djur som visar tecken på sjukdom skall ges "erforderlig vård". Det får ej föreligga risk för tolkningsproblem av detta, vissa djurägare kanske tolkar det som att egenbehandling med homeopatiska medel är adekvat vård.

Onödigt långa karenstider kan innebära att sjuka djur ej behandlas med läkemedel trots att sjukdomstillståndet kräver det. De dubbla karenstiderna kan leda till att djurägaren av ekonomiska skäl avstår från behandling med nödvändiga mediciner. I dagsläget bygger karenstiderna hos KRAV ej på något vetenskapligt tänkesätt utan enbart "känsla" och detta område bör definitivt ses över så att man kan hamna på karenstider som är acceptabla ur djurskyddssynpunkt och ändå upprätthåller konsumentens behov av "giftfria" livsmedel. Förebyggande behandling mot parasitangrepp bör tillåtas framför allt vid omställning från traditionell uppfödning till ekologisk. Inom den traditionella fjäderfänäringen krävs i dagsläget coccidiostatika, för att garantera en tillfredsställande djurhälsa. Dessa kan snart komma att ersättas av effektiva vacciner. Om man inom KRAV-uppfödning av fjäderfä utnyttjar traditionella uppfödningssystem utan att tillåta coccidiostatika i avvaktan på dessa vacciner uppstår djurskyddsproblem.

Specifika kommentarer
På sidan ett under rubriken Definitioner har inte det nya prisbasbeloppet angivits.

På sidan två under ovan nämnda rubrik under underrubriken Grovfoder bör även kvistar och buskar tas upp som grovfoder eftersom detta är nödvändigt inom gethållningen.

Under rubriken Allmänna regler på sidan sju bör ordet också i paragraf 2.2.7 strykas.

Under rubriken Djurhållning, är paragraf 5.1 bra skriven. I paragraf 5.1.16 kan slaktåldern för broilers ifrågasättas och kontakt bör tas med fjäderfäexperter för att diskutera denna punkt. Eftersom dessa djur är ämnade för en mycket snabb tillväxt genetiskt sett torde det finnas en betydande risk att de drabbas av bensvaghet eller andra lidanden i rörelseapparaten om de hålls till dess att de uppnått en ålder av 10 veckor. Det bör vara av stor vikt att man för denna typ av uppfödning väljer rätt raser/hybrider. Här föreligger annars risk för konflikt med djurskyddsaspekter. Det kan diskuteras om restriktiv utfodring för långsammare tillväxt hos djur som avlats för extra snabb tillväxt under intensiv utfodring är att rekommendera. Vi vill också påpeka att texten på denna plats (70 dagar) ej överensstämmer med den slaktålder som anges under paragraf 5.5.7 där 81 dagar anges som lägsta slaktålder för kyckling. Texterna bör samordnas.

Varför har skrivningen i paragraf 5.1.11 mildrats från skall till bör? Ur djurskydds- och smittskyddssynpunkt borde all uppfödning vara integrerad och detta är ju en punkt där KRAV kan skilja sig positivt från konventionella besättningar.

Under rubriken Djurmiljö, paragraf 5.2, har det ännu inte angivits var måttbestämmelserna (EG 1804/99) skall placeras. Det är viktigt att dessa inte glöms bort utan tas med i den slutgiltiga versionen. Dessa kan lämpligen placeras under underrubriken Utrymmeskrav.

Innebörden i paragraf 5.2.9 kan medföra att kvigor riskerar att bindas upp ungefär samtidigt som de insemineras. Detta skulle kunna innebära en alltför stor påfrestning på deras ben eftersom de är ovana vid uppstallningsformen samtidigt som deras kroppstyngd kommer att öka betydligt på grund av dräktigheten. En risk är att vissa djur får svårt att klara den drastiska omställningen med benlidande som påföljd.

Även paragraf 5.2.17 kan ifrågasättas, lite beroende på hur stora grupperna är och om djur av olika åldrar blandas. För det första innebär förslaget en smittrisk vad avser till exempel coccidios om flera djur än cirka fyra kalvar i den åldern sätts ihop. Om man har större grupper är fyra veckor en mer lämplig ålder för att sätta ihop kalvarna. Blandas dessutom djur i olika åldrar ökar smittrisken avsevärt. Kalvarnas sugbeteende kan också stimuleras. Risken ökar då för urinsugning men kan undvikas om kalvarna får dia eller får sin mjölkgiva med hjälp av napp. Det är också oklart om dem dubbla boxstorleken avser kalvgruppen eller den ensamma kalven?

Under rubriken Foder, paragraf 5.3.2, föreslår vi att alternativ ett väljs. Detta på grund av att det alternativet innebär kortast möjliga transporter vilket är viktigt både ur miljösynpunkt samt ur transportekonomisk synpunkt.

Texten som berör Betesperioden, paragraf 5.3.13, är bättre i sin ursprungliga lydelse eftersom den nu kan tolkas som om idisslare måste ha tillgång till bete året om, något som är omöjligt på grund av klimatförhållandena i Sverige. Därför föreslås att ursprungslydelsen behålls i oförändrat skick.

Texten under rubriken Mjölkuppfödning, paragraf 5.3.16, nämner ingenting om stråfodergiva till kalvar, lamm och killingar. Den nuvarande skrivningen kan i värsta fall tolkas som att något stråfoder ej skall ges utan "huvudsakligen" mjölk. Det är precis den typ av kalvuppfödning som vi ej vill se i Sverige.

Vad gäller ändringen av paragraf 5.3.19 så är det inte av någon större betydelse för smågrisens välbefinnande om den avvänjs vid sex eller sju veckors ålder. Naturlig avvänjning sker successivt från ca 10 veckor upp till 18 veckors ålder. Däremot är avvänjningstidpunkten betydelsefull ur en ekonomisk synvinkel. En tidigare avvänjning kan vara att föredra om man ser till suggan, en längre diperiod kan innebära en större påfrestning på suggans juver med risk för utvecklande av juverbölder. Dessutom går suggor, och då framför allt yngre djur, ner i vikt betydligt mer under en längre digivningsperiod vilket gör det svårare att få dem tillbaka i produktion igen.

I paragraf 5.4.2 används uttrycket erforderlig vård, detta kan ge upphov till tolkningsproblem. Se även våra kommentarer ovan rörande homeopati.

Paragrafen 5.4.10 är diskutabel ur veterinärmedicinsk synvinkel då den kan få som följd att djur inte blir behandlade när så erfordras. Se även allmänna kommentarer ovan.

Tillägget till paragraf 5.4.11 vad gäller karenstiden för vitaminer och mineraler får anses vara rimlig eftersom två månaders karensperiod försvårar behandlingen av lamm om de skall kunna slaktas som KRAV-djur. Detta kan inverka menligt på djurskyddet om djur som borde ha behandlats inte behandlas på grund av förlorade inkomster. I dagsläget är Selevitan injektionsvätska det enda selen/E-vitamin preparat som är belagt med karens. Karensen är på två dagar. Observera att SLV:s karenstid bör anges i reglerna. I nuläget är endast ett kryss angivet.

Angående huruvida sperma från embryotjurar kan användas så bör man beakta att artificiell insemination som nu huvudsakligen används inom nötaveln inte heller är naturlig reproduktion. Godkänner man AI är konsekvensen kanske att också godkänna embryotjurar eftersom dessa tjurar skall ha fötts på naturlig väg även om befruktningen har skett på konstgjord väg. Vi bör dock vara medvetna om att vad som görs med ett fåtal djur nu i vår generation kan få en omfattande spridning i framtida djurpopulationer. Konsekvenserna av de moderna reproduktionsteknikerna måste studeras mer. De tekniker som nu används "kör över" den normala reproduktionen och fertiliteten och risken finns att det kan leda till en infertil djurpopulation i framtiden.

I paragraf 10.1.4 under rubriken Slaktanmärkningar finns en rad om att KRAV till 1 juli 2000 skall utreda vilka andra slaktanmärkningar som skall kunna leda till underkännande. Är detta gjort?

Paragraf 10.1.9 säger att djur skall efter transport beredas erforderlig vila före slakt. Denna regel gagnar inte djuret utan är en av slakterierna införd regel för att erhålla en bra köttkvalitet. Förslag till alternativ text: Djur skall slaktas snarast efter godkänd levande djurbesiktning.

Texten i paragraf 10.1.12 bör förtydligas om detta gäller uppstallning över natt.

10.1.16 anger inte vilket djurslag som avses och bör förtydligas.

I bilaga 1, Märkning med ursprungsland, så förordas alternativ två eftersom det är det mest heltäckande alternativet. Konsumenten måste beredas möjlighet att själv ta ställning till om man vill köpa utländska produkter eller stödja den inhemska produktionen.

På sidan 52, tredje raden på sidan, så skall det första är uteslutas för att meningen skall bli korrekt.

Vi har inga övriga kommentarer.

Christina Arosenius
Sveriges Veterinärförbund