2002-10-23
Stockholm

Naturvårdsverkets redovisning av regeringsuppdrag om Viltskadecenters organisation, formella status och finansiering

SVERIGES VETERINÄRFÖRBUND

Box 12 709, 112 94 STOCKHOLM




Stockholm den 23 oktober 2002




Miljödepartementet

Enheten för naturresurser

103 33 STOCKHOLM




Naturvårdsverkets redovisning av regeringsuppdrag om Viltskadecenters organisation, formella status och finansiering.

Sveriges Veterinärförbund har beretts möjlighet att yttra sig över rubricerad remiss och önskar därför anföra följande:

Först och främst anser Sveriges Veterinärförbund det vara av yttersta vikt att Viltskade-center tillförs veterinärmedicinsk kompetens. Detta är nödvändigt för tilltron till och tillförlitligheten i det arbete som utförs i form av insamling och förmedling av information samt den utbildning som sker i centrets regi.

Eftersom centret antas komma att få utökade uppgifter beträffande insamling och förmedling av kunskaper om fredat vilt (utbredning, antal, tillväxt m.m.) och mer specifikt gäl-lande samordning och sammanställning av resultat från inventering av stora rovdjur är det oundvikligt att hälsoläget och sjukdomsstatus i djurpopulationerna blir faktorer som kommer att påverka de data som centret samlar in. Veterinärmedicinsk sakkunskap blir därmed nödvändig för att utvärdera, tolka och utnyttja dessa data.

I arbetet med rovdjursorsakade skador på tamdjur är det också nödvändigt att centret involverar veterinärmedicinsk sakkunskap så att en helhetsbedömning som inbegriper tamdjurens hälsostatus görs vid undersökning av skadade och rivna tamdjur. Detta för att en korrekt bedömning av rovdjursorsakade görs i relation till eventuellt andra sjukdomsproblem, dels så att sjukdomsutbrott som resulterar i plötsliga dödsfall inte missbedöms som viltskador eller att andra, ur smittspridningssynpunkt väsentliga diagnoser missas. Läns-styrelsens besiktningsmän besiktigar årligen ett stort antal döda tamdjur. Huvuddelen av dessa är rovdjursrivna men även åtskilliga fall av dödsfall, orsakade av sjukdom utreds av dessa. Härvidlag är det enligt förbundets uppfattning av stor vikt att det sker en koppling mellan centrets verksamhet och veterinärmedicinsk sakkunskap samt att rapportering av skadade eller sjuka tamdjur sker till berörda myndigheter. Naturligtvis är det också av största vikt att veterinärmedicinsk sakkunskap medverkar vid utbildningen av besikt-ningsmännen

Vidare sägs i det utskickade underlaget att den databas som är under uppbyggnad är avsedd för de stora rovdjuren. Förbundet menar att det vore ett misstag att inte inkorporera samtliga fredade viltarter som kan tänkas orsaka skada. Ett exempel är gäss. De skador som dessa kan orsaka på olika grödor kan vara avsevärda, framför allt i sydsverige. En sådan utökning av databasen torde dock kräva kompletterande direktiv från regeringen för att kunna finansieras.

Enligt förbundets uppfattning bör nu aktuell databas framledes utökas till att omfatta även skador av jaktbart vilt då dessa kan vara nog så omfattande och kostbara för markägaren. Detta kan också komma att innebära en bättre respons hos allmänheten genom att centret då inte lika lätt kan komma att stämplas som ”rovdjursälskare”.

Anders Lefrell
SVERIGES VETERINÄRFÖRBUND