Från hösten 2004 har antalet insmugglade hundar som upptäcks i Sverige ökat kraftigt. Det handlar till stor del om organiserade ligor, som för in hundar från Östeuropa. Den organiserade smugglingen är en grym verksamhet där djuren far illa. Den innebär också en ökad smittorisk till djur och människor när det gäller de dödliga sjukdomarna dvärgbandmask och rabies. Hundarna som ofta säljs via Internet saknar stamtavla, identifikationshandlingar och friskintyg eller har ofullständiga handlingar. Medvetet eller omedvetet stödjer den som köper sådana hundar den kriminella hanteringen.
Vilka är riskerna?
Populära hundraser föds upp i undermåliga burar i vad som kan liknas vid valpfabriker, där valparna tas bort från mamman vid en ålder som i Sverige anses vara helt oacceptabel. Valparna, men ibland även vuxna hundar, transporteras under oacceptabla förhållanden t ex i bakluckor på bilar eller instoppade i väskor och smugglas på det sättet in i Sverige. Här bjuds hundarna ut till försäljning via annonser i tidningar, på Internet eller via direktförsäljning från parkeringsplatser. Innan hundarna är sålda förvaras de ofta i trånga lokaler utan möjlighet till rastning eller tillräcklig omvårdnad.
De organiserat insmugglade hundarna kommer från okontrollerade, dåliga miljöer och bär ofta både på ohyra och virus/bakterieinfektioner. De blir många gånger sjuka snart efter försäljningen i Sverige och kan komma att kräva både påfrestande och dyrbar veterinärvård om de ska överleva. De kan föra med sig nya smittsamma sjukdomar till den svenska hundpopulationen, men även smittor som är dödliga för människor. Rabies och dvärgbandmask är två sådana smittor som sprids via hundar, och som finns i de områden de smugglade hundarna kommer från.
Vad kan man göra?
Den organiserade hundsmugglingen medför både stora djurskyddsmässiga lidanden och stora smittskyddsmässiga risker. Den kommer tyvärr att fortsätta så länge det finns människor i Sverige som köper de insmugglade hundarna.
Som hundköpare är det därför viktigt att man tar reda på var hunden man tänker köpa kommer ifrån. Man ska aldrig nöja sig med att ha ett mobiltelefonnummer som enda kontakt med säljaren. Tänk på att köp från en privatperson inte ger samma rättigheter som köp från en näringsidkare, då konsumentköplagen gäller. Man ska alltid kräva att få besöka hunden i sin hemmamiljö innan köpet och om det gäller en valp även förvissa sig om att det finns en mamma på platsen. Även om identifikationshandlingar och friskintyg kan förfalskas är det en säkerhet att sådana handlingar finns vid köpet. Hundar som uppges vara renrasiga ska ha stamtavla om de är uppfödda på ett tillåtet sätt.
Den som köper en blandras bör göra hembesök, gärna fler än ett, och den som köper en renrasig hund bör dessutom vara uppmärksam på att hunden har stamtavla och är registrerad hos Svenska Kennelklubben eller Svenska Hundklubben. Bara genom att få bort marknaden för den organiserade hundsmugglingen i Sverige, kan verksamheten bekämpas.
Djurskyddsmyndighetens Djurskyddsråd
Bo Algers, Sveriges Lantbruksuniversitet
Johan Beck-Friis, Sveriges Veterinärförbund
Erika Brendov, Lantbrukarnas Riksförbund
Douglas Båld, Djurskyddsinspektörernas Riksförening
Leif Dahlgren, Länsveterinärföreningen
Arne Edholm, Sveriges Kommuner och Landsting
Anders Forslid, Lunds Universitet
Per Jensen, Linköpings Universitet
Kerstin Malm, Djurskyddet Sverige
Roger Pettersson, Förbundet Djurens Rätt
Helena Röcklinsberg, Lunds Universitet
Eva Westberg, Konsumentverket